L e o s - s m a r t a - b l o g g

Hallo! Egentligen orkar jag inte alls blogga nu. Jag har väldigt mycket minus på sovkontot och enda anledningen till att jag ens orkar sitta upp är att jag sov i soffan förut mellan halv åtta och tio ungefär.

Har inte bloggat på flera flera dagar, lite dåligt kan man tycka men jag har varit lite upptagen med att rita en konserthall väldigt nära the river Spaarne i Haarlem i Holland. I Haarlem såklart tillsammans med andra studenter från Österrike och Holland och fler av oss då aus Sweeden. Det var en del i kursen husbyggnad och det var naturligtvis välidgt väldigt roligt. Mer en annan dag kanske. Nu sovning!

Puss och godnatt

Jag har inte bloggat på några dagar, jag har helt enkelt inte kunnat. För att jag är oerhört löjlig skulle kanske någon säga, för att jag är barnslig tycker någon annan. För att jag är lite skrockfull tycker jag själv. För att du har tvångstankar skulle kanske nån expert säga! Jag tycker tvångstankar är ett så starkt ord. Låter lite som en sjukdom och framför allt ett problem. Jag har inget problem med mina "tvångstankar" för det mesta märks de inte alls. Okej att jag aldrig går på några som helst brunnar eller lägger nycklar på bordet, men det spelar väl ingen roll? Vad ska man göra det för?

Anledningen till att jag inte har bloggat är för att jag i så fall skulle vara tvungen att skriva och posta två inlägg på samma gång - för annars skulle antalet inlägg bilda ett oturstal. Om jag skickat iväg ett litet mms-inlägg så hade vad som helst kunnat hända tills dess att jag hittade en dator och skrev ett inlägg tilll. Bäst att ta det säkra före det osäkra helt enkelt. Och nu är problemet löst. Det kommer dröja väldigt länge innan jag har skrivit ihop så många inlägg så jag kommer upp till nästa oturstal...

Igår åkte Martin till fjällen så jag kommer vara alldeles ensam hemma en hel vecka. Jag är lite ovan vid det, men jag tror allt att jag ska klara mig. Just igår tyckte jag dock lite synd om mig själv eftersom det var lördag och ingen verkade ha tid att leka med mig. Inte ens mor&far var hemma. Men sen hörde Hanna av sig, som också är ensam hela veckan när Per är i Alperna, och då blev jag glad! Vi var hemma hos henne och åt lax från Laxbutiken och tittade på En vampyrs bekännelser.

Om det inte vore för Per hade jag inte kännt Hanna, eftersom det liksom är han som "fått hit henne".  Det tycker jag är bra. Det är också tur att vi trivs så bra ihop för det hade varit så tråkigt och jobbigt om en av Martins bästa kompisar hade varit ihop med en bitch.

Den här dagen var en solig och varm vårdag. Bandet Johnny Rainbow var och spelade in hela dagen och till slut undrade jag vad de höll på med egentligen. Vi skulle ju snart iväg och grilla och fira att Malin hade kommit hem efter flera månader i Thailand, Bali och Fillippinerna. Martin gick som vanligt inte att få tag i så jag ringde till Per.

Per: Hej det är Per!
Leo: Hej vad gör du?
Per: Tja.. vi sitter här på balkongen. Har just öppnat några öl.
Leo: (förvånad) Öh, jaha? Vartdå någonstans?
Per: I Jönköping!
Leo: I Jönköping?! Men ni spelar väl inte in i Jönköping?!
Per: (skrattar) Nej. Jag åkte för länge sedan. De andra är kvar. Jag ska snart till en fest!

På den där festen träffade sedan Per sin Hanna. Jag tycker det är coolt att jag pratade med honom precis innan. Jag kunde verkligen höra hur gött de hade det där på balkongen i solen med sina nyöppnade öl. Per var sådär skönt avslappnad som man är när man ska på en fest där man egentligen inte känner någon och därför inte riktigt bryr sig. Det är ju bara en kul grej. Och det är då när man minst anar det som The One dyker upp. Nu bor de ihop i Ljungskile och är förlovade. Lite klyshigt, lite smörigt, men visst är det fint!

Story of andras life rakt ut i cyber space, svisch! Vackra stunder ur mitt eget liv kanske kommer en annan dag...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland blir det så tydligt att jag och min katt inte har samma värderingar. Han är stolt och tycker verkligen att han utfört något stort. Jag däremot uppskattar INTE att det ligger en död mus i min säng(!) när jag ska gå och lägga mig.

 

Godnatt önskar hon som plötsligt mår lite illa.

 

Skrev här om dagen att min mamma är en dam i sina bästa år. "Sina bästa år" innebär 27. När hennes elever frågar så svarar hon alltid 27 och har antagligen gjort det sen hon var 35 eller nåt. Hon tycker helt enkelt att det var den bästa åldern och har valt att stanna där. Några dagar innan jag skulle fylla 25 jobbade jag på gruppboendet och satt och beklagade mig för en arbetskamrat i soffan. Han är ett par år äldre än mig och tröstade mig med att 25 inte alls var gammalt, det var en bra och lagom ålder.
-Ja, 25 typ 27, sa han. Då hade jag väldigt roligt! Ha inte åldersångest!

Idag tittade jag på Vakna med the Voice under frukosten, där diskuterades just detta ämne. Om man fick välja en ålder att stanna i, vad hade man då valt? Jacob svarade stensäkert att han hade ju lätt valt 27! Då tänkte jag att shit, jag måste blogga om det här. MEN. Som om inte det vore nog läste jag en stund senare på Majsos blogg. Om fem månader fyller hon år, "närmare bestämt 27, ALLTID sjusju!"

Det var liksom droppen. Vad är grejen med åldern tjugosju? Vad händer? Har man som roligast? Är man som snyggast? Peakar man liksom fysiskt så att man känner sig extra stark och vältränad? Eller peakar man kanske psyksikt? För att göra det hela lite nördigt så är det kanske där mogenhetskurvan och ungdomskurvan skär så att man dels är tillräckligt ung och kåt på livet för att göra spännande saker, men också tillräckligt mogen för att trivas med och vara säker på sig själv. Kan det vara så? Och om det är så; varför kan då inte den känslan vara lite längre börja vid 27 och hålla i sig till 32??

Nästa år träder jag in i denna mest mytomspunna och eftertraktade av åldrar. Fattar ni vilka förväntnigar ni ger mig?!

Jag tycker ofta att jag har riktigt bra koll. Speciellt på andra. Det är värre med mig själv. Det är ju bara jag som tar ansvar för mig själv... hade behövt en Leo till som hjälpte mig ibland.
Någon som höll ordning på datum och sa till mig på skarpen att ta tag i saker som jag måste göra! Känner mig just nu så rörig och lat. Jag borde skämmas.

Vinnare av radiosportens Jerringpris 2009 heter Helena Jonsson! Grattis grattis!

Har precis tittat klart på Idrottsgalan. När alla utom två nominerade räknats upp återstod Helena Jonsson och Zlatan Ibrahimovic. Varandras motsatser på väldigt många sätt. Han är man, hon är kvinna. Zlatan är en osvensk, kaxig, het fotbollskung i Barcelona. Helena är en folklig, norrlänsk, cool skidtjej. Han har vunnit den Italienska skytteligan. Hon har vunnit värdlscupen i skidskytte. Ingen av dem har fyllt 30 år. Och trots att båda utfört prestationer av världsklass känns det som att de kan ge ännu mer!

Jag hoppades nog trots allt på Zlatan in i det sista. Man vinner bara italienska skytteligan en enda gångi livet. Det går att vinna världscuen flera gånger. Samtidigt får Zlatan massa uppmärksamhet av alla hela tiden, han vet nog att svenska folket är stolta över honom som det är. Skidskytte är en mycket mindre sport än vad fotboll är så att Helena fick priset visar verkligen att hon inte bara vunnit världscupen utan också svenska folkets hjärtan.

- Tänk om han är lika grym i Barcelona som i Inter då? säger Martin. Och ja tänkt. För man vet aldrig med honom som bara ibland går på gatan som en vanlig man.

GI- lunch blev det idag. Är hemma gos mami&papi och efter lite rotande i kylen fick det bli äggröra, bacon och grönsaker. Ack vad nyttigt! Och gott. Sen råkade jag visst hälla upp ett glas juice också..

Det gjorde inte Leo. Hon hade haft jullov sedan den 10 decemeber och tillbringat åtskilliga dagar framför tv:n, datorn och internet. På den 39:e och sista dagen låg hon först i soffan och beskådade en väldigt ojämn herrstaffett i skidsytte innan hon upptäckte att: "Omg, här behöver damsugas! Nu!" Så det gjorde hon. Hon inte bara damsög, utan torkade rent i fönstrena, tog undan juldekorationer och duschade av krukväxterna. Hon bytte dukar och flyttade runt ljusstakar och blomkrukor och arrangerade dem på nya sätt. Efter en stund var lägenheten ren och fin. Då for Leo för att köpa ett nytt busskort eftersom ingen affär ännu skulle vara öppen nästa dag när bussen gick. Nöjd med sin effektiva eftermiddag kunde Leo sedan återvända hem.  Där åt de nygräddad mozarellapizza från Coop och tittade på Stjärnorna på slottet och alla var glada!

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

-

Ja, det var min dag. Idag är det allstå hejdå jullov - FOR LIFE.
Söndagsångest? Varför tror ni det..?

Yes! Jag har äntligen tillgång till Photoshop igen! Det betyder att jag slipper göra all bildredigering i Paint. Jag tänkte att det skulle göra mina inlägg snyggare, men om man tittar på inlägget under så verkar det ju inte så. Ursäkta mig, jag lovar att bli bättre på det där!

Och dagens outfit-inläggen kommer jag naturligtvis fortsätta måla i Paint!

Ja, bara så alla vet...

Min mamma prenumerar på Svens Damtidning. Det är helt okej eftersom hon är en dam i sina bästa år (en svensk dam dessutom) och således finner innehållet i denna tidning intressant. Jag är ingen dam och det är antagligen därför som jag tycker att Svensk Damtidning är ganska kass.

Tidningen innehåller väldigt mycket bilder på kungar och drottningar, prinsar och prinsessor och mycket skriverier om deras kläder, fester, förhållanden och barn. Väldigt lite om det eventuellt vettiga som kungarna och drottningarna, prinsarna och prinsessorna gör. Till exempel minns jag för ett par år sedan när Sveriges Kung och Drottning varit i Ryssland. Det var under en period då jag tyckte det var vädligt intressant med Ryssland och jag bläddrade snabbt fram till det flera sidor långa repotaget. Gissa i fall jag blev besviken när repotaget inte handlade ett dugg om Ryssland, utan enbart Drottningens djupröda dräkt och mossgröna aftonklänning. Det senaste har jag dock läst två roliga grejer som båda har sitt ursprung i just Svensk Damtidning.

1. Dassboken hävdar att följande gick att läsa på deras hemsida för något år sedan:


"Fotomongage" av mig.

Väldigt kul om det är sant. Jag hoppas att det är sant! Hur tänkte de där egentligen?


2. Detta läste jag själv i senaste numret - Lika som bär?:

 

Bilder från expressen.se resp. politikerbloggen.se

 

Vet inte om jag tycker att de är lika som bär, men de är ganska lika och det är en jätterolig jämförelse. Har Johan Palm något endaste litet gemensamt med Anna Maria Corazza Bildt? Och att det var Svensk Damtiding som tog upp det gör det hela ännu lite roligare.

Jag antar att det var den här filmen som gjorde att jag drömde min dröm i natt. En dröm som för övrigt var helt sjuk. Jag lovar och svär. Jag brukar ALDRIG drömma att jag ligger med folk. Jag brukar inte ens drömma att jag hånglar med folk, det är som en inre spärr som gör att jag vaknar så fort mina läppar vidrör någon annans i en dröm. Jag brukar inte ens drömma att jag hånglar med Martin. Jag drömmer liksom inte sånt!

Inatt drömde jag att jag först hånglade en aning med en kille som jag känner som går elektro (ganska nördigt) på Chalmers, och det var konstigt men inte så farligt. Men det var inte nog med det, för efteråt skulle jag självklart ligga lite med hans två år yngre bror som går teknisk fysik (ännu nördigare). På golvet. I ett omklädningsrum. Jättekonstigt var det och jag förstår verkligen inte varför! Jag vaknade med obeskrivlig ångest och svagt illamående tills jag insåg att allt ju hade varit en dröm. Puh! Väldigt lättad och väldigt glad hoppade jag ur sängen och satte på kaffe och försökte tänka på annat. Det gick ganska bra... Men den där panikkänslan jag hade precis när jag slog upp ögonen satt kvar i kroppen ett bra tag.

Jag undrar verkligen vad meningen är med vissa drömmar? Hur får man ihop saker och ting? Om jag nu måste drömma att jag ligger, kan inte hjärnan välja en bra person (typ David Backham eller Jude Law...) så man slipper vakna och känna sig som en snusktant, för det finns verkligen bättre sätt att starta en dag på. Tro mig.