Den perfekta Lilla svarta

Vet inte hur många år jag varit på jakt efter den perfekta svarta klänningen. Den som är skön och bekväm men ändå snygg. Vardagsfin men ändå uppklädd med rätt accessoarer. Avslappnad men ändå ett plagg som framhäver ens bästa sidor. Ja, ni fattar...
Vid den här tiden för två år sedan hade jag just en sådan klänning i min ägo. Svart, trekvartsärmad omlottklänning i trikå. Helt perfekt! Hade den nästan varje dag. Jag hade ganska begränsad garderob vid den tiden... Höggravid som jag var.. Och klänningen hade jag lånat så den är dessvärre tillbakalämnad men som jag saknar den!

Det är inte så att jag inte har någon svårt klänning. Jag har flera stycken. En som har sjukt snygg halsringning men som är så tight att jag bara använder den som tröja. Under kofta. En som är näst intill helt perfekt men alldeles för kort så den går inte att ha till vardags. En som ser ut som en väldigt oversizead t-shirt vilket kan se ganska säckigt och tråkigt, jag ser lätt så rund ut om det inte går att se att jag har en ganska smal midja. Nej ... Ännu är jag inte nöjd. Jag får leta vidare. Kanske den här kandidaten som jag sprang på som hastigast på Lindex förut? Helt klart värd en provning.

Plötsligt händer det

 
 
Jag minns när jag var helt ny i branchen. Alltså på jobbet, i arbetslivet. I byggbranschen. Då var jag visserligen lite yngre än vad jag är nu men det är faktist försumbart i det här sammanhanget.
Då var jag alltid yngst, så mycket yngre än alla andra. Flickan. Tösen. Alla mina kollegor var tillräckligt gamla för att vara min pappa. Med råge. Och inget ont om dem. Jag kände mig väl omhändertagen och alla de där gubbarna har varit en fantastisk trygghet för mig under alla år. De här lärt mig allt jag kan.
 
Men jag minns att jag vissa dagar funderade på hur det hade varit med lite mer jämnåriga kollegor. Alltså fler än en. Skulle det bli någon skillnad? Så smånigom kommer det bli så, tänkte jag, någon gång kommer ju min generation att ta över.
 
En fredag 6 år senare sitter jag plötsligt här. Eftersom det är just fredag har "de gamle" valt att vara hemma. De är ganska gamla nu, så oftast jobbar de inte på fredagarna. Vi som är kvar är "ungdomarna". Okej, vi kanske inte klassas som ungdomar i resten av samhället... men i vår bransch är vi det. Det är nämligen ett hål där i mitten, de som är mellan 35 och 65, de jobbar inte med bygg.
 
Plöstligt sitter jag på en väldigt ungdomlig arbetsplats, idag är meddelåldern här 28,5... Så coolt på något sätt.
 
Och så mycket roligare!

+1

 
Idag blev jag för första gången vän med en kompis barn på Facebook.
...
Är det ett tecken på att jag håller på att bli gammal? Eller har barnet i fråga bara väldigt unga föräldrar?