Långfärd på långfredagen

 
Idag har jag åkt långfärdsskridskor. Martin och hans pappa skulle ut och fiska och då tänkte jag att jag minsann också ville ut på isen. Trots att viken varit frusen sedan i januari har jag fortfarande inte kommit mig ut på den. Jag fick låna ett par skridskor och stapplade runt ett tag tills jag fick ont i benhinnorna. Det gick rätt bra, om jag får säga det själv. I alla fall med tanke på att det var andra gången i mitt liv jag åker långfärdsskridskor.
 
Vi mätte och tydligen är isen nästan 40 cm tjock. Helt otroligt egentligen. Förstår inte att den inte smälter för det är ju ändå plusgrader på dagarna. Den kommer aldrig ge sig.
 
För flera, flera år sedan, när Martin och jag precis blivit ihop, fick vi för oss att ro ut på vattnet i deras lilla eka. Då låg det is lite här och där men man kunde ändå ro där emellan. Ibland krockade vi med lite is. När vi kommit upp på land igen så var det som att vi hade satt igång någonting. Det kom stora vågor som sköljde isen mot land där den krossades. Vi tittade förskrämt på varandra, får man göra såhär? Det var ju liksom vi som hade förstört hela isen ...
 
Så jag lovar, om viken fortfarande är frusen första maj, då rycker vi ut igen!

"För jag har sol i ögonen idag."

Ihopplockad bild från hm.com                                  
 
Dagens outfit:
Jacka - Vero Moda
Tröja - H&M
Jeans - Lindex
Halsduk - Åhléns
Skor - Converse
 
Så här ser jag ut idag. Började fira påsk genom att ta på mig skinnjacka idag. Det var lite kallt på morgonen det erkänner jag, men ändå, jag VILL INTE ha vinter jacka mera nu.
 
Dessutom är jag lite gladare än modellen på bilden. Hur kan man inte vara gald idag. Solen skiner och det är alldeles strax helg. Långhelg. Fyra dagars ledighet utan några som helst krav. Värth, som man säger här i Uddevalla.
 
Ha en trevlig skärtorsdag, folket!

I-landsproblem med mobil

 
Jag pendlar ju som alla vet och otåliga dagar är mobilen min bästa vän på resorna. Den gör att man kan prata med någon trots att det kanske bara är jag på bussen, man kan läsa nyheter och framför allt - spela spel. Med tiden har jag lärt mig exakt var det är sämre mottagnig och var den är helt obefintlig. Det vill säga ibland måste jag välja om jag ska vara snabb med att ringa alternatvit spela alla rundor i Quizkampen innan jag kommer till en riktigt dålig plats. För det kan ju annars få förödande konsekvenser som härom dagen:
 
Jag satt på bussen och fick notis om att min match mot shnelan gick ut om tre minuter. Shit, tänkte jag och snabbade mig upp med telefonen. Mitt i rundan ringer Malin och jag var tvungen att svara och prata en liten stund. Efter samtalet märkte jag till min glädje att rundan inte hade gått vidare utan jag kunde svara på nästa fråga och nästa och jag hade räddat matchen. Trodde jag. För det visade sig att jag var mitt i värsta radioskuggan så mobilen hittade inte nätet. Rundan jag just spelat räknades inte. Tiden gick ut. Jag förlorade med 18-0. Stackars mig.
 
Igår på samma ställe blev jag istället glad för den dåliga mottagningen. Kikade in på Instagram och såg att någon som kallade sig @vanksan ville följa mig. Fick för mig att det måste vara en tjej som heter Annika som jag umgicks med i helgen och tryckte glatt ja. I samma ögonblick förstår jag att det inte alls är Annika utan en av arkitektstudenterna vi träffade i Holland. Hade inte den minsta lust att dela mina instafotos med honom så jag ångrade mig direkt. Det går ju dock inte, gjort är ju ju gjort. Men. Samma sak som dagen innan. Mobilen hittade inte nätet. Mitt godkännande registrerades aldrig utan frågan kom upp igen. Denna gång tryckte jag nej. Hehe.