Väx upp, gubbjävlar

 
Jag antar att alla som någon gång pluggat till någonting kan hålla med mig om att skolans bild av yrket inte alltid riktigt stämmer när man kommer ut i verkligheten.
 
När jag kom ut i riktiga arbetslivet var det två saker som jag reagerade allra mest på. Det första var att det på ett sätt inte "är så noga". Visst, man räknar och räknar och det ska absolut bli rätt, men i slutändan spelar inte antalet decimaler så stor roll. Det viktiga är att jag vet - kanske för att jag plussat på lite här och där - att huset håller när det väl står där. Mina beräkningar kanske visar en utnyttjandegrad på 89% som i själva verket är 74% men det hör inte riktigt hit. Det ska bli billigt och det ska hålla. Nog om det.
 
Det andra var att byggbranschen på sina sätt är så omogen. Eller ja, på ett sätt är det väl den mest konsrevativa och ålderdomliga bransch som finns, dock med ett otroligt omoget klimat. I varje situation gäller det nämligen att se till att ingenting kan missförstås, att samla och dokumentera varenda beslut i projekteringsprocessen så att om ett fel uppstår man kan peka på och bevisa att "DET VAR INTE VI". Jag förstår att det kommer sig av att varje fel och missförstånd kostar och då måste det kunna redas ut vem som ska stå för den kostnaden. Men det ska tilläggas att nästan alla parter väljer att missförstå om det går att missförså. Det finns de som satt i system att inte påpeka brister i förfrågningsunderlaget eller på ritningarna innan de ger sitt anbud, och sedan när jobbet är fått och projekteringen/entreprenaden är i fullgång fråga "Men ska ni inte ha platonmatta/överskåp/telefonjack/? Ska inte cykelförråden dimensioneras? Jaså, men det ingick inte, då kostar det extra."
 
Jag vill inte hänga ut någon här, utan det här är verkligheten. Det är såhär det funkar. Överrallt. Det senaste jag hörde om var en platta som inte skulle hinna torka ut innan golvet skulle läggas på. Och någonstans på vägen hade det här blivit konstruktörens fel. Det stod nämligen inte i anvisningarna hur länge betongen skulle behöva för att torka ut. Däremot stod det vilken typ av betong det var, hur torr den skulle vara innan golvet fick läggas, vad som gäller vid kallt väder och det var en helt normal platta. Jag anser att man inte ska behöva skriva allt, allt, allt. Det går ju att läsa mellan raderna och om något väldigt uppenbart fattas så kan man väl tillsammans reda ut var och varför det blev som det blev. Kan inte det viktigaste få vara att resultet blir bra istället för att vinsten ska bli så stor som möjligt - på någon annans bekostnad?
 
Ibland får jag för mig att detta beror på att byggbranschen är så mansdominerad. Det är fortfarande status att vara gammal här och så som alltid har gjorts är det bästa sättet. Arkitekter är arkitekter och konstruktörer är konstruktörer och entrepreönrer är entreprenörer och vi förstår inte varandra. Att ringa det där extra telefonsamtalet för att dubbelkolla eller ha lite överseende med att alla människor inte tänker likadant, det händer oftast inte. Alla kör på och i fall det på slutet inte stämmer, först då ska det klaras upp vems fel det var.
Jag inbillar mig (trots att jag egentligen hatar att generalisera vad som är kvinnligt respektive manligt) att om det funnits fler kvinnor i byggbranschen hade klimatet varit annorluda. Då kanske ett projekt hade handlat mer om att hjälpas åt och att samarbeta från början. Inte sitta och leta fel och sätta dit varandra.
 
I fallet jag nämnde innan handlade det helt enkelt om dålig tidsplanering under byggtiden. Vad har konstruktören med det att göra? Precis, ingenting. Och jag blir så trött, så trött på att det bara fortsätter och fortsätter. Kom igen, väx upp för helvete, gubbjävlar!
 

Det bidde ingenting

Foto: Lasse Edwardz, bohuslaningen.se
 
Vi hade dukat upp - bokstavligen - för att äta södagsmiddag vid matbordet istället för framför tv:n som alltid annars. I bakgrunden hade vi webbradions Superextra som sänder från alla matcher som spelas i Superettan. Fyra matcher skulle spelas i eftermiddag däribland Degerfors-Ljungskile och det är alltid lite roligt när man får hänga med i alla matcher sådär.
 
Just för Ljungskiles del gäller det ingenting längre förutom äran (inte ens fjärdeplatsen) men för motståndarna Degerfors gällde det allt - direkt ner till div.1, kval eller fortsatt spel i Superettan. Det kunde bli en spännande match.
 
Programledaren för Superextra intervjuade kommentator efter kommentator på plats vid arenorna för de andra matcherna och sist var de framme vid Stora Valla. 
- Hur blir det egentligen, blir det någon match? frågar programledaren och svaret har får blir:
- Nej.
 
Nej, det bidde ingen match. Den blev inställd på grund av planens dåliga skick. Tio minusgrader under natten hade gjort den hård och farlig att spela på. Istället får matchen spelas imorgon. I Örebro. Så kan det bli.

Tipp tapp, tipp tapp

 
Är precis hemkommen från ett jobbigt träningspass och är helt slut i varenda muskel. Veckans fjärde pass var det för övrigt. Har varit helt sjukt duktig den här veckan.
 
Anledningen till det stavas tappa.se. För ett par veckor sedan anmälde nämligen ett antal kollegor och jag oss till Tappatrampet hösten 2012. (Ganska töntigt namn, eller hur?) Med målet att gå från Los Angeles till Las Vegas mellan 4 oktober och 3 december. För att klara detta måste man gå minst 10000 steg per dag. Tiotusen. Kan erkänna här på bloggen att jag var lite kaxig innan. Kände att det är väl inga problem för mig. Jag går ju hela tiden. Tränar flera gånger i veckan. Piece of cake.
 
Problemet är att varje dag är en ny dag. Och varje dag är det 10000 nya steg som ska trampas. Spelar ingen roll att jag idag svettats och kämpat i 60 minuter och tjänat in 9000 steg, för imorgon måste jag likt förbannat nollställa stegräknaren igen. Och fastän jag som det känns går överallt; till bussen, från bussen till jobbet, på jobbet, på lunchen osv... brukar det inte bli mer än ca femtusen steg ändå. Resten måste jag skrapa ihop på annat sätt.
 
Jag har kollegor som har ett snitt på sådär 14000-15000 steg. Vad gör de? Hur gör de? Är det inte trevligt att hinna med något annat på dagen än att bara jobba och träna? I vanliga fall är det i alla fall min filosofi - att det är bra att träna men ibland är det nog lika välgörande med en lugn hemmakväll utan att jäkta hem och stressa till träning för att skynda sig hem och laga middag. Men då får man inga 10000 steg minsann.
 
Så nja tappa.se. Jag är lite skeptisk. Och lite bitter.