Bra eller anus?

Poppe på trappan
Poppe på trappan till vårat Hus

Vi ska flytta. Jag erkänner. Det går inte att förneka eller förtränga det längre, vilket jag gjort nu i en dryg månad. Det hjälper inte, vi ska faktiskt flytta om bara tre dagar. Jag vill egentligen inte alls lämna det här charmiga lilla torpet men ju mer man tänker på det så går det ganska bra att acceptera trots allt. Tror jag. Här är listan på för- och nackdelar med att flytta:

Bra
+ Kul att komma till ett nytt ställe
+ Bra att stället är nytt också och inte sådär en 100 år
+ Dvs. det kommer inte att dra från varje fönster och varje golvspringa
+ Så det kommer inte att komma mornar då det är 15,7 grader när man gå upp
+ Inte ens när det blåser!
+ Det är full takhöjd i alla rum
+ Det kommer inte regna in längs murstocken
+ Det är många fönster
+ Inget monster i toaletten vare sig det ösregnar eller är sol
+ Man kommer kunna spola på toaletten även när man ska duscha precis efteråt

Anus
- Få boenden kan gå upp mot ett alldeles "eget" litet hus
- Lägenheten ligger i ett hus byggt på 90-talet och är således inte ett soldattorp från 1890-någonting
- Att inte ha en trädgård att grilla i på sommaren
- Att inte ha ett potatisland
- Att behöva dela tvättstuga
- Inte ha en diskmaskin
- Inte kunna hänga ut och ta in nytvättad tvätt
- Högre hyra
- Ingen mysig och fin vedspis i köket att elda i
- Ha grannar som bor vägg i vägg
- Hur ska Poppe fatta att han bor på ett annat ställe plötsligt?

Mest dåliga grejer men några bra också faktiskt. Framför allt är det ju verkligen i-landsproblem!

Två saker jag tydligen missförstått

  1. I Bohuslänningen i förrgår stod det. Solen upp: 9.03. Solen ned: 16.34. Dagen har blivit 1 minut kortare sedan igår. Är inte detta helt fel? Ska inte dagarna bli längre efter den 22 december? Om de fortsätter att bli kortare och kortare kommer det ju aldrig bli vår! Eller jag kanske har missförstått.


  2. Var och pantade burkar på Konsum igår. Pantautomaten där står längst ned i butiken så man kan stå lite undanskymd och behöver inte skämmas trots att man har två hela kassar med diverse grejer. Pantautomaten har en biståndsknapp också om man vill vara god och skänka sin pant till behövande familjer... Det den dock inte gör är att ta emot mina Carlsberg Sort Guld-burkar. Det är ju inte så konstigt eftersom de inte har svensk streckkod. Men det stod klart och tydligt på burkarna att de var av aluminium. Aluminium är en bra metall att återvinna eftersom det går åt mindre energi att återvinna än att framställa ny. Därför tänkte jag vara riktigt duktig och be personalen ta hand om mina burkar istället för att jag skulle gå ut och slänga dem i metallcontainern. "Kan ni ta de här?" frågade jag. "Nej, de kan vi inte göra vettu" sa en farbror jag aldrig sett där förut. "Nä det förstår jag" sa jag "men bara lägga dem där inne med de andra burkarna?" "Nej, nej, släng dem där i skräppåsen" sa farborn. Då slängde jag dem där i skräppåsen. Brydde mig inte om att återvinna alls. Barnsligt kanske, men han var ju så dum. Konsum dessutom. Ska inte de vara de gröna alternativet? Men jag har väl missförstått.

Ett meddelande mottaget

För det mesta gillar jag att leva i en tid när det finns miljoner sätt att kommunicera. För bara femton år sedan, när jag var liten, då var det inte så. Då gick man till varandra och ringde på dörren och frågade om man kunde leka. Filip & Fredrik kallar detta för den allra sista lyfta-på-arslet-generationen. Känns på nåt sätt bra att ha varit med om det också även om det var för femton (!!!) år sedan...

Hur som helst. Nu när jag är "vuxen" och lat och min bästis inte bor tvärs över gatan lägre är det som sagt bra att det finns fler sätt att höra av sig till varandra på. Vill eller vågar man inte ringa hem till nån är det bara att ringa personens mobiltelefon för att undvika frågvisa föräldrar. Annars kan man ju skicka ett litet sms, maila, skriva på facebook, kommentera någons blogg, använda msn, icq, skypa! (Nu kände jag mig allt duktig när jag kom på den sista.) Ja, allt är bra och roligt och det är lätt att hålla kontakten med människor även om de så skulle vara på andra sidan jorden.

En sak som jag dock kan känna mig lite förvirrad av, eller inte förvirrad utan mer bara har lite svårt att ta in. Det är att vilket kommunikationsmedel man än använder sig av så är fortfarande varje person samma. Precis som att det är samma jag vare sig jag bloggar eller sitter mitt framför någon med en kopp kaffe. Det har jag inget problem med, jag är ju inte schizofren. Men att få ihop att den man chattar med är samma som man kanske inte träffat i verkligheten på över ett år, det är egentligen jättekonstigt.

Det här är inget problem för mig, utan bara en grej som jag tänkt på lite. Det är väl varken bra eller dåligt. Ibland är det ju tråkigt när man märker att man inte fattar varandras skrivspråk lika bra som talspråk och tvärtom så är det ju bra i fall det är lättare att få sagt vissa grejer per text. Trots allt är det ganska fascinerande att det funkar. En gång pratade jag och en kompis över msn och vi bestämde att han skulle komma till mig och plugga dagen efter. Sedan fick jag ett sms på morgonen som bekräftade att han var på väg och efter en stund stod en livs levande Kalle i hallen. Alltså jag vet allt det här med ettor och nollor och sånt, men erkänn att det är lite coolt på nåt sätt...