Ps.

Måste bara göra reklam för den nya länken i min så kallade bloggroll. Pearl Longboard tillhör Per som inte bara åker longboard utan även bygger longboards. Bland annat har han byggt en fin, svart och grön bräda till en väldigt smart bloggerska som ni eventuellt känner till.

Gitarrer & bas, trummor & hat

med Hästpojken har jag haft på hjärnan hela dagen. Jag tycker ju i och för sig att det är en väldigt bra låt, men ändå. Den har etsat sig fast bakom pannbenet och spelar inne i mitt huvud om och om igen. Det brukar hjälpa att höra på låten från början till slut när man drabbas av något sånt här. Detta har icke hjälpt idag. Jag har även försökt lyssna på andra låtar som kan fastna istället, radiopop á la EMD och powerballad á la Show me heaven. Det har inte heller hjälpt utan jag hör fortfarande ett plinkande pianointro i mitt huvud.

När jag var hemma hos mamma&pappa en kort stund försökte jag mig på att själv spela introt. Det kändes som alltid - att det bara borde vara att slå sig ner vid tangenterna så kommer fingrarna själva fatta hur de ska göra. Konstigt nog gjorde de inte det. Melodin kunde jag spela, med ackord som jag tjuvkikat på innan.

Imorgon beställer jag en annan låt att ha på hjärnan. VAD SOM HELST!

En ost- och skinkpaj, tack

Lågt hår och vit ovesize t-shirt, typiskt veggo?


För några veckor sedan hände det igen. Det var längesedan nu faktiskt, men som sagt, för några veckor sedan var det dags igen. Vi satt och åt i skolan; jag, Patric och Han med vita mössan och Bästa värmlänningen som var med i Holland. (Snygga alias jag vet! De har säkert inget emot att bloggas om, varken med namn eller bild, men för att vara på den säkra sidan.) Plötsligt säger Han med vita mössan det som jag fått höra SÅ många gånger:

- Känns inte du lite som en vegetarian?

Alltså säkert 40 procent av alla nya människor jag träffar tror att jag är vegetarian. Det spelar absolut ingen roll, jag är bara så fascinerad av att det tydligen är möjligt att se ut som en vegetarian. Hur kan man gör det egentligen? Vad kännetecknar en vegetarian.

Jag "råkade ut" för detta redan när jag gick på gymnasiet. Det var nästan bara på grund av det som jag, då för cirka sju år sedan, valde att skriva mitt projektarbete om Klädstil - Symbolspråk och klädkoder hos ungdomar idag. Meningen var att jag skulle få reda på vad olika klädstil säger om en människa, kanske helt utan att det är meningen. Med andra ord, hur kommer det sig att jag obviously talar om för världen att jag är vegetarian trots att jag aldrig någonsin övervägt att bli det? Tyvärr fick jag inte riktigt några bra svar. Jag gjorde nog lite för få egna intervjuer och enkäter och läste för mycket redan skrivet material. Dessutom kanske jag var lite för ung för att förstå hur jag skulle lägga upp arbetet på ett bra sätt.

Hur som helst, så hade jag en mycket mer alternativ klädstil på gymnasiet. Då hade jag manchesterkjolar och randiga strumpbyxor precis som tjejerna på estetprogrammet, där det var väldigt vanligt att folk var vegetarianer. Nu när var och varannan person, kille som tjej, har Converse och sletna jeans tycker inte jag att jag utmärker mig på något sätt. Armbanden från Hultsfredsfestivalen är avklippta years ago och mina spellistor på Spotify är mainstream så det förslår.

Min fråga till dig kära bloggläsare är: Ffs, varför tror folk att jag är vegetarian?