Tur vs otur

En gång sa en bekant till mig att varje gång det var något som hon hoppades skulle gå bra, så brukade hon köpa en slags lott för att förbruka lite otur. (Har jag skrivit det här förr?) Jag tyckte faktiskt att det lät helt logiskt. Jag vet inte varför men någonting i mig säger mig att att varje människa har en viss mängd tur och otur att "ta ut". Varför jag är så övertygad om detta vet jag som sagt inte. Jag tror inte Gud sitter och systematiskt delar ut tur/otur till folk, och ödet vet jag inte om jag tror så värst mycket på. Men ändå är tror jag faktiskt att går allt bra så måste något till slut gå dåligt och tvärt om. Således tyckte jag att det lät som ett smart sätt att ödsla lite otur på en fånig lott om det nu är något viktigt man går och hoppas på.

Den senaste tiden har det hänt mig en massa grejer som man väl kan betrakta som ganska oturliga. Till exempel att få motorstopp med bilen mitt i natten, att lämna in den till verkstan där det visar sig att det  bokstavligen kommer kosta hundra gånger mer än vad man tror. Att antireflexskyddet på glasögonen krackelerar på ena glaset, och optikern har bytt glasleverantör så att man måste byta bägge glasen trots att synen inte har försämrats. Att man har ont i en tand.

Därför tänkte jag att idag ska jag köpa en trisslott för nu har det hänt så mycket dumma grejer så nu borde min oturskvot vara fylld. Jag måste helt enkelt vinna. Sagt och gjort - jag köpte en trisslott! Skrapa, skrapa, skrapa. När jag var klar hade jag tre 25:- symboler och den lilla rutan visade på 2x pengarna. Minsta beloppet, men i alla fall. Jag vann!! Någon sanning måste det alltså ligga i min teori om tur vs otur.

Nu återstår bara den stora frågan ska jag ta ut så jag får femtio kronor eller ska jag chansa på två nya lotter?? Vad säger ni?

Stolt som en tupp

Har tyckt ett tag att det är lite tråkigt att endast ha fem länkar varav tre är ytterst inaktiva resebloggar. Första steget var att skapa en länkrubrik som fick heta just Resebloggar. Sen blev det stopp för jag hittade inget sätt att "sortera in" länkarna. Men ikväll har jag lyckats koda en alldeles egen kodmodul som jag fick in i den vanliga kodmallen, och där kodade jag alldeles egna länkar till de som är resebloggar. Jag är så stolt!!

Som bonus har jag också lagt till tre andra bloggar vars författare jag gått i samma klass som någon gång i tiden! Tack och hej.

Jobbiga saker i mörkret

En natt för någon vecka sedan kunde jag inte somna utan låg och funderade som man gör på nätterna. På natten blir alla problem extra stora och jag tyckte mig inse att jag inte var tillräckligt bra på någonting. Inte så att jag var dålig på allting; men att jag inte har nördmycket kunskap inom något specifikt oråde och heller inte  är jättegrym  på att spela något intsrument, spela någon sport eller liknande. Inte bäst på någonting!  Just i den stunden kändes detta oerhört sorgligt.

Morgonen efter förstod jag att allt var överdrivet. Man måste faktiskt inte vara bäst. Jag kan istället lite om mycket olika saker och tycker att jag är ganska allmänbildad. I vardagslivet är det oftast bättre att kunna lite om mycket än allt om en enda grej. Så då blev jag åter nöjd med mig själv. [Kom även ihåg att förr i tiden när jag läste spanska, då var jag bäst.]

Inatt har jag jobbat natt och för att jag inte ska bli lika trött har jag tv:n konstant påslagen. Det bästa som gick att kolla på igår var Nattliv i TV4/TV4+. Ett sånt där  spelprogram där man ska ringa in och gissa  alldeles för lätta  eller alldeles för breda frågor, t ex "Gissa kändisen?". Det är verkligen ett fånigt program ändå tittar jag på det och byter kanal efter vilken kanal det sänds på. Varför?? Som sagt, gissa kändisen och folk ringer in, mitt i natten och gissar på en kändis, vilken som helst. Är det fel hörs en röst som ropar "Hallå!". Väldigt logiskt!?. Och det är klart det är fel för man får inga ledtrådar förrän de redan fått in 20 gissningar och då blir ledtråden; en svensk kändis, och så vidare.

Men nu till grejen. Nattens programledare var verkligen inte allmänbildad. Jag tycker det skulle vara ett större krav på folk som söker sådana jobb än att vara snygg och kunna prata oavbrutet. Jag skulle nog kunna prata oavbrutet om jag verkligen försökte. Och jag skulle inte säga: "Jaha, Näcksjö!" till tanten som ringde in och stolt berättade att hon bodde i Nässjö. Jag kräver inte att alla borde vara jättehaj på geografi men om man jobbar i tv tycker jag i alla fall att man kan läsa på lite. Inte bara känna till det som är aktuellt just för tillfället. Det känns mer respektfullt mot de stackarna som lägge ut massa pengar på att ringa in om och om igen för att kanske vinna de där 30 000 kr i jackpoten, att åtminstone veta på ett ungefär var de ringer ifrån. Eller, det kanske bara är jag? Promlem blir ju som sagt större på natten.