Om en tröja

Yes, idag har varit min lediga dag! Det är skönt med lediga dagar. Det enda som är dumt är att man vill göra så mycket och det är inte alltid att man hinner allt på en dag. Idag till exempel var planen att jag skulle sy en tröja. Det är för länge sedan jag sydde annat än gardiner så nu ska det bli ändring på! Så en tröja alltså, av tyg inköpt för snart två år sedan tror jag. Allt annat, förutom plugg, skulle komma i andra hand. Icke. Pluggat har jag gjort med utöver det har jag sett på en halvbra film -  Repmånad, tvättat bilen hemma hos Martin, läst Bohuslänningen och varit i Uddevalla. Hur kan det bli så när man har planerat så väl? Uddevalla var i och för sig bra. För jag kom på att jag inte hade vare sig muddtyg eller dragkedja i rätt kulör och av rätt längd. Nu har jag det. Och nu är det två långa dagar kvar innan jag kan planera nästa dag då jag ska sy min tröja. Suck, suck.

Dödskallevarning

Varning

Liten anteckning från morgonens föreläsning i Funktionslära.
Jag antecknade bara exakt som det stod på tavlan.
Så nu vet vi - ln(a+b) ≠ lna + lnb!!! Det är dödskallevarning på det!

Dagen då jag kände folk

Har de senaste dagarna jag vistats i Göteborg kännt mig lite sådär förvirrad och ensam. Jag hittar inte så bra än och framför allt känner jag ingen. Från min gymnasietid är jag van vid att heja på hälften av dem jag möter och kunna namnet på ytterligare en fjärdedel. Nu är det inte så. Det är tusen och åter tusen människor som myllrar förbi en varje dag och inte en enda känner jag. MEN. Idag var det annolunda. Det började med att jag såg f.d klasskamrat Anna gå av den spårvagn jag just skulle gå på. Ganska coolt. Tror inte ens jag sett henne sen vi tog studenten typ och plötsligt, bara för att jag blivit en trogen besökare av hennes blogg, ja då åker vi med samma spårvagn. Efter det dök det upp folk hela dagen som jag kände igen. Innifrån spårvagnen skymtade jag någon. När jag åt såg jag minst tre. Utanför föreläsningssalen gick en kille förbi vars pappa mina föräldrar känner. Så fortsatte det och men inte minst träffade jag Simon på perrongen så jag hade sällskap hela vägen hem! Så kan det va.