Ont i hela mig

Idag har jag varit sjuk. Det finns inget annat att komma undan med. Fast jag vill inte!! Tråkigt, när det till slut visade sig att nyårsaftonen skulle komma att bli en trevlig kväll. God mat, fin dukning och underhållade sällskap. Ska jag då bli sjuk? Nej, imorgon ska jag vara frisk som en nötkärna igen. Hoppas att "sjukdomen" bara är påföljden av eventuellt dålig blodpudding som Vännen och jag förtärde igår kväll. Tittade aldrig på datumen, tog för givet  att  det man köper i affären inte skall gå ut dagen efter. Blodpudding kanske dock inte är det som går mest dagarna innan jul. (Borde vara det - för det är gott och billigt.)

Hur som helst är jag mycket väl medveten om att jag inte borde sitta uppe och "slarva" så här dags när jag egentligen är sjuk. Men jag fick ett pigghets anfall för den stund sedan och bestämde då att om klockan inte hunnit bli ett så skulle jag gå upp lite och blogga av mig mina sorger. Då borde man ju somna bättre. Eftersom klockan då var nollnoll:femtiosex steg jag således upp. Är nu dock väldigt trött och genomsvett, och så varm är det faktiskt inte här! Ska sova... strax!

Dagens tidigare timmar har jag mest spenderat i sängen. Det bästa stället när man har ont i magen, huvudet samt varenda led i hela kroppen. Den enda jag gjort var en tur till Torp köpcentrum (usch, för det en dag som denna!) för att införskaffa mat och dryck tills imorgon. Systemet stängde klockan tre och en kvart i tre skulle vi precis svänga av motorvägen. Då överraskades vi av en kö på en hastighet av trettio km/h. Vi hann allstå inte till Systembolaget. Det får gå ändå. Köpte en stor flaska cider med sådandär lyxig kork som kan smälla så vi har något bubbligt att skåla i. Resan kändes ändock onödig för mat hade vi lika gärna kunnat handla var som helst (även imorgon) istället för i världens mest tätbefolkade affär.

När vi kom hen igen lade vi oss båda och sov. Sedan förflyttade vi oss till tv:n. Efter det försökte vi sova mera (han lyckades) och här sitter jag nu. Bra dag...

Nu ska jag sova mig frisk! Godnatt!

Godnatt mr Saddam

Idag (för i min dyngscykel är det ännu dag) lördag 30 december 2006 har Saddan Hussein avrättats. Det hade jag ju verkligen inte behövt lägga energi på här, men det kan inte undvikas att man börjar fundera en hel del på det. För trots att han verkligen var en grym människa som uträttade så mycket ont, känns det inte särskilt lustigt att se de overkliga bilderna när maskerade män lägger snaran runt hans hals. Och drar åt! De ska faktiskt döda honom, han ska verkligen bli hängd! Känns som ett så primitivt sätt att dö på... i dagens samhälle finns det väl mordernare metoder? Olustigt som sagt. Och nu finns han inte längre, nu är han borta och kan aldrig ångra sig eller lida mer. Det låter som jag är lite ledsen här för hans skull och det ska väl tilläggas att jag aldrig haft några sympatier med den mannen. Men ändå. Jag kommer aldrig bli för dödstraff.

Hemma igen

känns det som. Fast sanningen är att jag inte varit särskilt långt bort. Bara mentalt. Fick nämligen (kors i taket!!) ett inlägg här på bloggen av en klasskompis från gymnasiet. Det var väldigt roligt. Ja, och när jag såg att hon lämnat länk till sin egen blogg var jag ju naturligtvis tvugen att surfa dit och läsa. Hittade också länkar till andra ex-klasskompisars bloggar och läste vidare. Efteråt när jag klickat tillbaka hit kändes det som jag kom hem till mig igen efter en lång resa runt halva Europa. Det var skönt att komma hem.

En stund kände jag dock att mitt liv inte var så värt att blogg om. Inte för att jag vantrivs, för det gör jag verkligen inte! men för att det inte är så stora händelser som det skrivs om här. Men det visste jag ju redan från början, så det så. Jag ska allt ha kvar min smarta blogg!

Fysiskt är jag i och för sig hemma efter julen igen. Den var lugn och skön som vanligt. Pojkvännen och jag åkte hem till respektive föräldrar kvällen före (jag tog med mig katten) och sov där. Sedan föjlde julafton i vanlig ordning: Frukost, kyrkan kl. 11.00, andra frukost efter kyrkan, väntan på Kalle Anka (här är det meningen att vi barn i familjen ska se en film som tomten kommit med under det att vi var borta, men i år kunde bror och jag inte bestämma oss för om det skulle bli IceAge eller Scarface så vi såg inte på någon av dem), Kalle Anka, julmiddag som avnjutes länge och sist men inte minst julklappsutdelning! Ingen släkt, bara familjen; mamma, pappa, lillebror och jag. Mysigt!

Dagen efter åkte vi hem igen. Det låter som en stor grej... i mitt fall förflyttade jag mig 2,5 km, pojkvännen ca 1 mil. Hemma klädde vi granen som vi högg dan före julafton men inte hann klä. Det gjorde ingenting för det var bättre att göra det i lugn och ro. Den blev fin i alla fall men trots att den såg så liten och nätt ut i skogen så var den så pass stor när vi tog in den att vi var tvugna att möblera om lite. (Bild kommer.) Det gjorde ingenting.

Så är det! Nästa grej är nyår... får se hur det blir. Vet i alla fall vad jag ska ha på mig om det skulle visa sig att det blir lite festligt trots allt. Alltid något!. Just nu börjar jag bli hungrig. Lika bra att gå ner och förbereda något ätbart tills pojkvännen kommer hem. Kanske.