Ny dag

 
Den nya dagen randas
Vad gör vi nu med den?
Vi lever väl och andas
tills det blir kväll igen.
- Alf Henrikson
 
Lite den känslan här idag. Stormen som det varnades så mycket för drabbade aldrig bohuskusten så illa. Här slapp vi vakna upp bland omkullfallna träd och trasiga hus. Här ser det faktiskt likadant ut som när vi gick och lade oss. Lite blötare kanske? Om det går. Dock vaknade jag till världens åskknall, det är ju lite ovanligt såhär i slutet på oktober.
 
Tycker att det är bra att SMHIs varningar tas på allvar och inte ens SMHI kan ju veta exakt var, hur och när en eventuell storm slår till. Men. Det kändes konstigt igår när det inte gick några tåg efter kl. 16.00, folk fick gå hem tidigare från jobbet, när träningen ställdes in eftersom alla skulle hålla sig inomhus, när Ljungskiles näst sista match för säsongen sköts upp tills idag mm. mm. och allt detta för några ljumma höstbrisars skull. Som att allting stod på paus, fast helt i onödan. Och idag, ja, idag är det en ny dag. :)
 

Spice up your life

 
Jag har ett antal minnen i min minnesbank som jag sparat där av oförklarlig anledning. Det är tillfällen jag minns som egentligen inte har någon betydelse varken för mig som person eller bilden av min barndom.
 
Hur som helst, ett sådant minne är från en tidig morgon troligtvis år 1997. Sen november. Jag hade börjat få lite julfeelings men det var inga julljusstakar uppställda i fönstren eller liknande. Jag hade haft ovanligt lätt att komma upp ur sängen och det gjorde att jag hade lite extra tid på mig att klä på mig. Därför satte jag på radion på den lilla ministereon som stod i hörmet på mitt flickrum. NRJ 105,7 var den givna kanalen och ur högtalarna strömmade introt till Spice Girls Spice up your life - en favoritlåt på den här tiden. Lyckan var total. Jag dansade och sjöng inne på mitt rum samtidigt som mörkret låg tätt utanför fönstret och jag kunde se hur grannarna började vakna till liv. Vilken bra morgon, det här skulle bli en bra dag.
 
Där är minnet slut. Som ni förstår väldigt konstigt minne att ta med sig. Ändock tur att jag minns för annars hade jag ju varit helt frågande varje gång jag får Spice up your life på hjärnan tidigt mörka mornar på hösten. Det är vanligt förekommande kan jag tala om, hände senast idag.

I'm back. Tänkte jag.

Bild tagen på Smögen i somras. Då håret var trassligt av saltvatten och bloggen kändes långt borta.
 
Jag har haft världens längsta bloggpaus. Den skedde i tre steg kan man säga.
 
1. Jag hade absolut inte tid att blogga. Då i slutet på maj/början på juni ni vet. När man liksom vaknar till efter en lång vinterdvala. När eftermiddagarna plötsligt blir tid att hitta på en miljon saker och helgerna känns dubbelt så långa för man fyller dem med allt från grillkvällar och födelsedagskalas till fotboll och kvällsdopp.
 
2. Jag ville inte blogga. Då när jag höll på med allt det där så kände jag faktiskt inte att jag hade lust att sätta mig vid datorn om jag fick några minuter över. Och jag vill blogga för min egen skull och inte för att det är något måste.
 
3. Jag fick för mig att jag skulle vänta med att blogga. Måste göra om designen först hette det. Sen tänkte jag vänta tills första september så skulle det kännas som en fräsch nystart. Men vad blev det? Ingenting,
 
Så nu bara börjar jag. Ingen ny design. Inget speciellt datum. Ingen speciell anledning. Jo, en. Jag VILL blogga. Jag vill återigen dela med mig av allt som ni absolut inte vill veta om mitt liv. I'm finally back!