10 december 2002

 Bild på Leo som är bäst i världen
 
Igår firade faktsikt jag jubileum. Igår var det 10 år sedan jag klarade min uppkörning. Igår var det tio fucking år sedan jag tog körkort! Och för en gångs skull gör inte den här enorma tidsrymden att jag känner mig gammal. Snarare känns det som att jag var väldigt liten då den där 10 december 2002, och nu är jag bara lite "större".
 
Det var kallt som det är nu kanske ännu lite kallare, men inte lika mycket snö vill jag minnas. Jag hade på mig typiska kläder för mig på den här tiden; svarta manchester jeans, svart t-shirt och en skjorta med vid botten och små, små svarta blad som jag köpt på en second handaffär i Uppsala. Antar att jag tog tåget in till stan som vanligt (för jag hade inte berättat för så många att jag skulle ha uppkörning - bara några kompisar och min lillebror). Därefter gick jag till körskolan och fick skjuts till Vägverket och mitt stora prov.
 
Jag var inte nervös till att börja med, inte förrän mannen jag skulle köra upp för kom och vi hälsade på varandra. Då kom alla känslorna på en och samma gång. Yttre kontroll slapp jag eftersom det var så kallt. Inre kontroll åkte jag däremot på och den gick väl inte som på räls precis. Då var jag säker på att jag redan hade bommat.
 
Sedan körde vi runt i staden. Körde på motorvägen. Backade runt hörn. Parkerade. Körde i stadstrafik och stannade för rött ljus. Jag minns att jag övertydligt tittade mig över axeln och åt alla håll varje gång jag passerade en cykelväg eller korsade en korsning. Sist men inte minst skulle vi ut på landsväg och köra över den för att komma tillbaka till Vägverket. Det gick. Och jag fick den lilla lappen, som man fick på den tiden, som då gällde som mitt körkort fram till att jag fick mitt plastkort. Värt!
 
Efteråt fick jag för första gången sitta själv i en bil och köra tillbaka körskolebilen ner till körskolan. Vilken känsla! På radion spelades Atomic Kitten med The Tide is High. Jag kände hur jag växte flera centimeter - Fy fan vad bra jag var! Jag var bäst i hela världen!
 
Väl tillbaka i skolan skulle jag försiktigt smyga in i klassrummet utan att förstöra lektionen. Gläntade försiktigt på dörren, hjärtat bultade fortfarande av både nervositet och glädje, och smög in. Nästan genast mötte jag min kompis Davids frågande blick. "Hast Du?" sa han lågt. (Varför i hela värden han valde att prata tyska är ännu en gåta.) Och jag nickade. "Hon har tagit körkort!" sa David då och hela klassen vände sig om och applåderade. Det var roligt.
 
Detta var en onsdag och onsdagar i Uddevalla betyder 18-årsgräns på krogen, så på kvällen var vi ute och firade mitt körkort. Jag firade på bästa sättet av alla en sådan dag. Jag körde.
 

Kommentarer:

1 E Goodwin:

åh ja, det är kanonfint vissa dagar!

2 S.:

Grattis!

Åhh Davids random tyska är en av dom sakerna jag verkligen saknar från gymnasiet :).

Svar: Hehe, ja visst saknar man det! Tycker de flesta i gymnaiseklassen var ganska bra på att svänga sig lite random på diverse språk. :)
Leo

3 Ovissheten:

Gillar att du firade med att köra, väldigt passande! Det här påminner mig dock om att jag kanske borde ta min första körkortslektion någon gång? Fast livet är ju lååångt! Jag hinner :)

4 Denice:

Härlig blogg du har :)

Kommentera här: