I morse när jag cyklade till bussen stod det ett rådjur på vägen. På vägen och i vägen för mig stod det och mumsade förnöjt på några buskar, helt obekymrad om vad som pågick runt omkring. Klockan var halv sju och i alla andra hus verkade folk inte ens ha stigit upp tyckte jag. Så jag gjorde som alla gör när ett rådjur står och blockar deras framfart.

 

"Hörru, du måste flytta på dig!" sjöng jag till rådjuret som såg upp och förskräckt började springa och sedan hoppade över stengärdesgården till närmaste tomt. Tyckte på något sätt lite synd om rådjuret så jag fortsatte sjunga - högt eftersom ju ingen hörde mig - "Sanningen är, jag är som du, sanningen sved...". Vilket måste gjort det stackars rådjuret ännu räddare för det hoppade tillbaka över gärdesgården och störtade över vägen bara en halvmeter framför mig och min cykel. Jag blev jätterädd och ropade högt. Rådjuret flydde upp för en slänt och in i en buske. Jag susade vidare på cykeln och i ögonvrån skymtade jag en granne i morgonrock på väg för att hämta tidningen. Hon måste ha skrattat åt mig. Åt oss.

 

Nu blev det ju inte så, men annars undrar jag hur vanligt det är med viltolyckor på cykel?