Jag har inga småbarn, så jag ska inte uttala mig om hur det är. Däremot har jag fyra kattbebisar och även det kan påfresta nattsömen kan jag säga. Särskilt om mamma-katt har bestämt att ungarna ska bo i sovrummet. Det var ju trevligt så länge de låg i en korg och såg söta ut, men nu har alla fyra lärt sig att både springa och klättra upp i sängen. Det betyder att klockan fyra på morgonen kan man vakna av att ett litet odjur leker med ens tå, brottas med hela foten eller bara river en lite på benet. Eller så är det full kalabalik med två ungar som jagar varandra, någon som leker med ett snöre på golvet och en fjärde på väg att klättra upp på något farligt ställe så att Agnes blir orolig och jamar ängsligt tills ungen ger upp.

 

Det kan också vara väldigt väldigt mysigt. Att somna med fem små katter som ligger och kurrar ikapp. Och vem blir inte glad när klockan ringer och man ser att man haft sällskap av en varm liten pälsboll hela natten. En pälsboll som bara varit snäll och gosig, och när man flyttar på den så tittar den bara upp lite sömnigt, slickar lite på min arm och sen somnar den om.