Dagen då våren kom
Vårlig bild tagen vid Bratteforsån i Ljungskile.
Idag var det äntligen den dagen jag har längtat efter så länge. Redan i vintras när det blåste iskalla vindar och låg snö på marken såg jag framför mig den morgonen när jag skulle cykla till tåget utan jacka och i bara leggings och ballerinaskor. Solen skulle värma trots att det var tidigt på dagen och vårblommor skulle kanta min väg. Jag skulle känna att nu var det vår på riktigt och inte bara växthuseffekten som spelade svenskarna ett spratt.
Och plötsligt, som sagt, var den äntligen här. Imorse kände jag att det var den här dagen trots att det faktiskt regnade lite lätt och jag hade både jacka och långbyxor. Det var ju ändå varmt och den svaga vinden var inte alls kall. Klockan var bara ca åtta och jag frös inte trots att jag inte hade några strumpor i mina nya, tunna tygskor. Då förstod jag att nu är det vår! Även om det både kommer regna och hagla, åska och blixtra inom de närmaste månaderna så kommer det faktiskt inte vara vinter längre. Åh, det känns skönt!!
Efter det här inlägget ska jag nog ägna lite bloggtid åt annat än vädret också...
Hejdå.
ps. idag när jag kom fram till skolan var det 143 timmar kvar till cortegen, om någon har undrat...
Jag menar bara att du skrev så ofta i början, jag har ju aldrig skrivit mer än ett i månaden.. =)