Plötsligt händer det

 
 
Jag minns när jag var helt ny i branchen. Alltså på jobbet, i arbetslivet. I byggbranschen. Då var jag visserligen lite yngre än vad jag är nu men det är faktist försumbart i det här sammanhanget.
Då var jag alltid yngst, så mycket yngre än alla andra. Flickan. Tösen. Alla mina kollegor var tillräckligt gamla för att vara min pappa. Med råge. Och inget ont om dem. Jag kände mig väl omhändertagen och alla de där gubbarna har varit en fantastisk trygghet för mig under alla år. De här lärt mig allt jag kan.
 
Men jag minns att jag vissa dagar funderade på hur det hade varit med lite mer jämnåriga kollegor. Alltså fler än en. Skulle det bli någon skillnad? Så smånigom kommer det bli så, tänkte jag, någon gång kommer ju min generation att ta över.
 
En fredag 6 år senare sitter jag plötsligt här. Eftersom det är just fredag har "de gamle" valt att vara hemma. De är ganska gamla nu, så oftast jobbar de inte på fredagarna. Vi som är kvar är "ungdomarna". Okej, vi kanske inte klassas som ungdomar i resten av samhället... men i vår bransch är vi det. Det är nämligen ett hål där i mitten, de som är mellan 35 och 65, de jobbar inte med bygg.
 
Plöstligt sitter jag på en väldigt ungdomlig arbetsplats, idag är meddelåldern här 28,5... Så coolt på något sätt.
 
Och så mycket roligare!

Kommentera här: