TIll mig för 15 år sedan eller till min dotter om 15 år

Du är bäst
precis som du är
vara bara hela lilla du

Om det finns någon som tycker att du borde vara annorlunda för att passa in
Lyssna inte på den
Den personen tycker nog så för att hen inte själv vet riktigt hur hen ska vara
Innerst inne tycker alla att du är fin precis som du är
Ändra inte på något
Gör inget som inte känns rätt
Och om du ändå skulle göra det så är det helt okej för mig
Kom till mig och berätta
Så hjälper jag dig
Ingenting kommer vara för dumt
Ingenting kommer få mig sluta älska dig
 
 
Herremingud, jag är gräsänka i kväll och körde därför på väl beprövat koncept; Icas fryspizza kombinerat med valfri film som bara jag vill se. I kväll föll valet på Linas kvällsbok, den fanns på TV4 Play och jag har velat se den jättelänge eventuellt har jag också redan sett den en gång för en väldans massa år sedan. Linas kvällsbok handlar om Lina som är 15 år och går sista året i 9:an och upplever allt det där som så många andra tjejer gör precis i den åldern.
 
Mitt mammahjärta går redan sönder när jag tänker på att min dotter en dag kommer bli 15 år med allt vad det innebär. Hur ska jag någonsin få henne att förstå att jag ju faktiskt FÖRSTÅR..
 
Jag vet precis att man inte tror det som 15-åring. Jag vet att man tänker att det är nya tider och på ett sätt är ingenting som det var förr. Men just nu när det inte var så värst längesedan jag själv var 15 vill jag passa på att säga att jag kommer FÖRSTÅ, jag lovar.
 
Jag vet hur det är att vara sådär osäker, när hela ens värde bedöms av dem med högst status i klassen. Jag vet hur det känns när gränserna känns helt ogenomträngliga. När den man är kär i har en annan status och därför kommer det "aldrig kunna bli ni". Jag vet hur det känns när kärleken ändå blir besvarad. Hur blixtar slår ner och magen pirrar och maten blir äcklig. Jag vet hur det är när allting måste vara hemligt.  Jag vet hur det känns när man gör saker som man egentligen inte får, kicken som uppstår när man tycker att man själv tar kommandot över sitt eget liv. Jag vet hur gärna, gärna man vill bli myndig och flytta hemifrån. Jag vet hur mysigt det är när hela familjen är hemma och allt är precis som vanligt. Jag vet hur det känns när man gör saker man egentligen inte vill. Hur liten man då blir i sina egna ögon och hur äcklad man blir av hela sig.
 
Och det är precis då jag vill vara en bra mamma. Det är precis då jag på rätt sätt vill kunna säga att jag förstår utan att för den sakens skull tillföra ännu mera skuld. Det är då jag hoppas att jag kommer ihåg att ta min lilla, stora dotter i famnen och krama henna hårt, hårt, hårt och viska: "Min älskade lilla prinsessa, jag finns här för dig, du kommer alltid, alltid vara det vackraste som finns."