Jag är verkligen ingen morgonmänniska och kommer antagligen aldrig att bli. Även när jag är 86 kommer jag fastna i mina små projekt sent på kvällarna - vad det nu kan vara, sticka en filt, klippa ut recept, göra en ny bloggdesign..? -och därav sova längre än mina då lika gamla polare. Jag tror jag just därför fascineras så av tidiga mornar. Jag älskar känslan av att vara uppe och ute och gå innan alla andra. Hur jag exklusivt får ta del av hela naturen. Havet som lever ligger spegelblankt, harar som leker på fälten och dofter som liksom koncentrerat attakerar mig i sjok. Solen som inte helt kommit upp på himlen och ger allt ett lite mystiskt ljus. En sådan morgonpromenad hade jag i morse på väg till bussen. Magiskt!
Kommentarer:
Kommentera här:
Ja men visst är det vackert på morgonen. Kram på dig!