Härom morgonen när jag slog upp ögonen innan klockan ringde - dels för att det var varmt dels för att det var trångt i min säng - kände jag hur vårt sovrum förvandlats till en scen ur en barnbok. Där låg jag och katten Randers på min sida av sängen. Han sov som en liten gris och hade sträckt ut sig och gjort sig så lång han bara kunde helt obrydd om att han tvingade mig att kura ihop mig till en boll för att få plats. På andra sidan sängen låg Martin och snusade och vi sina fötter hade han katten Agnes, som lite mer ödmjukt tog så lite plats hon kunde. Mitt emellan oss låg en extra kudde ingen velat ha under natten, en filt Martin sparkat av sig och (som inte syns på bild) mitt fluffiga innertäcke som jag sparkat av mig.

 

Egentligen ser det väl ut så de flesta morgnar och nätter för den delen, men kanske var det ljuset och att alla fäger blev så mjuka som fick mig att associera till barnbok. Men det är ett helt okej perspektiv att ha på sin vardag. Ni ser ju hur idylliskt vi har det