Förra söndagen vaknade jag upp i Lill-Nickes säng. (Och det är inte så konstigt som det låter, Martin låg bredvid mig, Niclas hade bara varit snäll och upplåtit sin säng till oss när det visade sig att hela bandet plus jag och Problemil skulle sova där.) Ja, där låg jag alltså och eftersom jag hade vaknat alldeles för tidigt. Solen lyste in genom fönstret och lyste även upp Lill-Nickes garderob. Garderoben består av två stänger som mycket stylish hänger på en kedja. Morgonförvirrad och bakrusig undrade jag först hur mina kläder hamnat hemma hos Niclas, tills jag insåg att det såklart var hans kläder och inte mina.

Min första tanke var kanske inte så konstig i och för sig. På stången hängde nämligen: en grå munktröja (som är min allra bästa myströja), ännu än grå munktröja fast längre (liksom min grå luvklänning från Resteröds), en tunn, stickad brun/beige oversize tröja, en grå kofta, en beige kofta, en vit t-shirt med ficka och på golvet låg ett par slitna jeans i samma färg och med precis likadana slitningar som på ett par som jag har. Tillfällighet, eller har vi bara exakt samma klädsmak?

Likheten brast dock stort på en punkt - rutiga skjortor. Niclas hade tre olika varianter och jag hade ingen. Tills igår vill säga. Då skaffade jag mig en alldeles egen rutig skjorta i flanelliknande material. Jag blev blixtförälskad i färgerna, att de är "skogshuggiga" och dova, utan att vara en klassisk röd/vit/svart lumberjack skjorta. Idag bär jag den feminint till leggings och kort kjol.