Jahapp, då var det åter vardag. Jag har ju varit ledig varenda klämdag och mellandag ända sedan fredagen före jul så det blev många lediga dagar.

Som en liten semester. Idag var det dock lite segt kan jag erkänna. Har sagt till alla att det beror på att vi har vänt på dygnet de här lata, lugna och mörka dagarna. Och det är helt sant. Jag har bara inte gått in på hur mycket. De två första lediga dagar var helt normala och på julafton vaknade jag av mig själv och utvilad redan klockan 9 på morgonen. Men sen var det kört. På juldagen sov vi nästan till kl ett på förmiddagen och på den vägen är det. I lördags ställde jag alarm för att inte missa herrarnas 10 km i Tour de Ski. Fast när klockan ringde stängde jag av den och sov vidare. Vad är väl en skidtävling mot att få sova så länge man vill?

Sa jag att loppet började kl 11? Sådana små detaljer behöver man ju inte gå in på med sina kollegor...

Arbetsdagen var annars helt okej och gick rätt fort. Det var när jag skulle åka hem som jag märkte att jag inte riktigt var helt fokuserad. Jag tog fel tid på bussen. Bussen som gått samma tid - varje dag - ända sen i somras. Jag glömde mobilen på jobbet så jag fick gå tillbaka i ösregnet och hämta den. Bussen jag fick ta istället var försenad och hade en bråkig dörr som öppnade sig hela tiden så att den blev ännu mer försenad. Blöt och kall och trött, trött, trött kom jag till slut hem igen.

Skönt att det är vardag och rutiner igen!