Den 5 juni i år frågade jag mig på bloggen om det kanske var dags att klippa sig. Det var över tre månader sedan och fortfarande har jag inte förmått mig att gå till frisören. Men idag är det dags. Idag ryker mina slitna toppar och mitt rekordlånga hår. Ja, jag tror nämligen det, att detta är det längsta hår jag någonsin haft. När jag var 14 hade jag också en väldigt lång kalufs, men det var innan något hände och mitt hår blev lite lockigt. (Är inte det helt skumt förresten, hur kan det bli så?) Så om jag skulle dra fram plattången nu skulle man se att håret nästan är en hel decimeter längre än vad det verkar.

 

Hur som haver. Jag har ännu inte bestämt vad det blir, men ingen jätteförändring det är inte min grej. Jag har till exempel aldrig någonsin färgat håret på mina 28 levnadsår. Hade ju lugg ett tag men vet inte om jag orkar med det igen. Och sen vet jag inte om jag skulle palla att klippa av för mycket nu när jag haft så himla långt såpass länge. Den som lever får se. Ikväll visar jag resultatet.

 

Eller imorrn.