Almodóvar enseñarme!

Engelska har man till slut blivit ganska bra på har jag insett. I slutet på maj förstod jag det när jag var på möhippa, då den blivande brudens blivande svägerska från USA var med. Alla var ju såklart tvugna att prata engelska med henne, en del var bra på det, andra lite sämre. Jag tyckte genom hela gymnasiet att jag var ganska dålig på engelska, inte sämst i klassen, men definitivt i undre halvan. Dock kanske det inte är så konstigt att man tycker det när man går i en språkklass full med språkmänniskor som gillar språk. Sedan dess är det möjligt att jag tappat en del grammatik men istället tror jag att jag lärt mig massvis med nya ord och uttryck. Det är ju det som är grejen med engelska - det pratas så mycket runt en och på filmer och i tv-program så man övas hela tiden! Trots att man inte har det på schemat längre.

Igår satt det några spanska tjejer i samma sal som jag. Jag försökte lyssna och förstå vad de sa, men eftersom jag dessutom försökte vara lite diskret så var det inte så lätt att hänga med. Jag har i skolan läst spanska nästan lika länge som engelska men jag är mycket mycket sämre på spanska! Det går inte att jämföra. Och det beror ju enbart på att man "konsumerar" mycket mindre spanska i vardagen. Mycket synd! Oscar min chilenska vän pratar spanska med mig ibland, men det är allt. Det hade varit roligt att sluta se på engelskspråkig film och serier och bara kolla på grejer från Spanien och Latinamerika. Ställa om så att Facebook är på spanska och läsa flashiga magasin som ELLE eller Cosmopolitan på spanska istället. Åtminstone lite intressant, undra hur lång tid det skulle ta innan man sen kände att det gick att prata spanska lika obehindrat som engelska. Det är nästan, nästan värt ett försök. Nästa gång jag ska se på film får det bli en film av Almodóvar!

Kommentarer:

1 pelle:

Du får helt enkelt lyssnar på mer "Bailando" för att väga upp din spanskbrist ;)



och du, paradis hotel-besatt?! ILLA! ;P

Kommentera här: