Fjollan filosoferar
Då kom jag på det! Visst är det knasigt att när man, som jag idag, bara är hemma och knappt träffar något folk; det är först då som man har tid att pyssla om sig själv. Det är först då som man typ noppar ögonbrynen, rakar benen, gör en hårinpackning, lägger en ansisktsmask, målar naglarna, och så vidare, vidare med vad för fåfänga saker man kan komma på. [Här skulle det kunna komma en rad tolkningar och analyser om varför kvinnor håller på med saker som dessa över huvud taget - men det är inte vad detta inlägg handlar om!] Då när ändå ingen bryr sig. Annars när man är mitt i vardagen och stressar omkring hinner man aldrig göra sig lite extra fin innan man springer ut och möter hur många människor som helst. Människor som man inte känner och som man helst vill visa sin bästa sida för. Fett tråkigt!
Å andra sidan kanske det är helt rätt. Varför ska man anstränga sig för okänt folk på spårvagnen som inte minns att de sett mig när de stigit av. De märker ju inte om jag sminkat mig eller inte. Det som märks är väl i så fall hur jag känner mig och på grund av det, hur de uppfattar mig. Huruvida jag har mascara eller inte ser nog varken trötta småbarnsmamman eller tuffa tonårsgrabben. Den som verkligen ser mig är Martin, han är nog den enda som uppmärksammar om jag har rakat benen så här års och honom har jag ju träffat hela dagen! Han tycker väl i och för sig alltid att jag är fin...
Shit, vad fånigt! Jag kom verkligen inte fram till någonting! Att det är skönt med ledig långhelg och man kan duscha länge? De där analyserna och tolkingarna kanske hade varit på sin plats trots allt...