Dagen då jag kände folk

Har de senaste dagarna jag vistats i Göteborg kännt mig lite sådär förvirrad och ensam. Jag hittar inte så bra än och framför allt känner jag ingen. Från min gymnasietid är jag van vid att heja på hälften av dem jag möter och kunna namnet på ytterligare en fjärdedel. Nu är det inte så. Det är tusen och åter tusen människor som myllrar förbi en varje dag och inte en enda känner jag. MEN. Idag var det annolunda. Det började med att jag såg f.d klasskamrat Anna gå av den spårvagn jag just skulle gå på. Ganska coolt. Tror inte ens jag sett henne sen vi tog studenten typ och plötsligt, bara för att jag blivit en trogen besökare av hennes blogg, ja då åker vi med samma spårvagn. Efter det dök det upp folk hela dagen som jag kände igen. Innifrån spårvagnen skymtade jag någon. När jag åt såg jag minst tre. Utanför föreläsningssalen gick en kille förbi vars pappa mina föräldrar känner. Så fortsatte det och men inte minst träffade jag Simon på perrongen så jag hade sällskap hela vägen hem! Så kan det va.

Kommentera här: