Med andra ord: Jag är förkyld! Det är inte alls roligt. Även om jag de senaste veckorna umgåtts med alldeles för många som har varit förkylda så glömmer man ändå bort hur det känns när man åker på en rejäl förkylning. Man glömmer att man blir helt matt och att hjärnan slutar fungera, att man inte kan andas och inte känna smak. Då är det ganska roligt när man, efter att ha stulit typ tio servetter på Pressbyrån för att ha på bussen att snyta sig i, läser nämda kedjas pepp-budskap inne i servetten:

Åh, tack! Jag som just skippat eftermiddagens lektion för att jag helt enkelt inte orkade vara kvar i skolan. Men servetten tyckte minsann att jag såg stark ut! Det var väl i och för sig ganska starkt att ta sig till skolan, eller dumt..?

Något som faktiskt verkligen borde betraktas som dumt är ju att köpa godis när man inte känner någon smak. Jag har gjort det två dagar i rad nu. Men trots att jag inte känner vad det smakar får jag ändå en slagt tillfredställelse av att känna konsistensen. Tror att hjärnan känner igen smakerna även om inte tungan kan känna dem. Igår gjorde vi till exempel god lasagne, eller ja jag tror den var god för det kändes så i munnen. Kunde ana att köttfärsen var alldeles lagom kryddad och att osten smält till perfekt konsistens. Man känner liksom mer hur maten smakar. Jucie smakar lite fränt och sticker runt i munnen, ost smakar lent och fett och nyponsoppa är mest varm och söt.  Intressant, men jag föredrar ändå de riktiga smakerna. Hoppas de kommer tillbaka snart!