Den 13 som inte var en fredag men som var otursdag i alla fall

Varje måndad den 13 brukar jag bli fjantig och oroa mig för om den dagen ska föra med sig extra otur. Just när det gäller talet 13 (och svartvinbärste - men det kan jag berätta om en annan gång) är jag nämligen otroligt skrockfull. Det är inte så konstigt. Det förföljer mig och ger mig verkligen otur, inte bara den 13 i månaden utan det kan föra med sig otur att ha exakt tretton kronor kvar i plånboken, sitta på plats 13 på bio, och så vidare. Jag tyckte bara för några dagar sedan att jag hade blivit bättre på det där, för om man försöker att inte tänka på det så brukar det gå bra.

Men redan igår började jag oroa mig, försökte slå bort tankarna och hitta på grejer som att det nog inte gäller just den här månaden, eftersom det typ är Alla hjärtans dag imorgon och det är en snäll dag, och andra jättekonstiga anledningar. Det började bra. Jag tror inte att det ska inträffa någon katastrof eller så men det känns liksom som att man inte riktigt har kontroll över situationen. Svårt att förklara. Ja, hela dagen gick. Vi hade visserligen en vikarie, istället för den andra braiga läraren som är i Sälen, som pratade vääldiigt låångsaamt men det var inte särskilt farligt.

Sedan när jag skulle börja ta mig hemåt cirka en timme senare än vad jag brukar började det. Jag kom till Centralen tio minuter försent  till ett  mycket bra tåg.  Så det blev till att vänta en halvtimme. Kollade tidtabellen igen och tyckte då att jag lika gärna kunde vänta tio extraminuter för att kunna åka tåg hem istället för buss, spelade ju ingen roll om jag kom hem 17.55 eller 18.00. Strosade runt och gick sedan mot tåget. Just när jag så gott som skulle kliva på tåget ropar de i högtalarna att det blivit fel och att tåget på spår 2 skulle gå till Jönköping och inte till Uddevalla, de skulle snart återkomma om vilket spår vårat tåg skulle inkomma på. Vänta igen. En ganska stror flock av människor som plötsligt blivit lite vilsna hade samlats framför skärmarna där de visar Ankommande/Avgående tåg på och där ställde jag mig också som det flockdjur jag är. Efter en stund ropade de ut att strax skulle tåget mot Stenugnsund och Uddevalla inkomma på spår... Just det 13! Flocken som hade växt ytterligare vandrade tillsammans mot det angivna spåret. Tåget kom och det hela verkade ganska okej, vi skulle bli ungefär en kvart försenade. Inte så farligt egentligen. Men man ska ju inte ropa hej, för i Stenungsund blev jag väckt ur min sköna sömn av konduktörskan som meddelade att vi skulle få vänta ytterligare en kvart i Stenungsund och sen fortsätta till i mitt fall Ljungskile.

18.45 var vi framme. Då ångrade jag verkligen att jag varit så dum och valt tåg framför buss när jag kunde varit hemma nästan en timme tidigare. Överhuvudtaget kunde jag skyndat mig lite mer från skolan och inte hamnat på den mest fullsmockade spårvagnen och därmed hunnit till 16.20-tåget. Sådan tur hade jag inte.
Så kan det va!

Kommentera här: